 |
| Lånad bild, men precis såhär är det. |
...För första gången sedan jag blev sjukskriven för Hyperemesis i januari. Jag kunde knappt sova natten innan för att jag var så nervös. Faktiskt mest för att ta mig till jobbet, men det gick ju bra. Men visst var det som jag befarade: Typ 40 grader på bussen och sedan packat på tunnelbanan och inte en jävel som reser sig trots att magen är uppenbart gravidstor. Hade jag bott på Puerto Rico hade jag förvisso inte haft en tidtabell att utgå ifrån, men det hade åtminstone funnits air condition och jag hade garanterat fått sitta. Fattar inte vad det är för fel på folk i den här stan. Äckligt. Hatar att vara i stan och längtar bort direkt.
Skitspännande iallafall. Var med på miljöseminarium och förde protokoll för regeringen kan man säga, och nu ska jag bara renskriva allt innan Monki och jag ska åka och kika på ett hus. Skorpan har sparkat precis hela dagen så att magen hoppat, men nu verkar han ha tagit siesta.
Och när jag ska jobba nästa gång igen? Inte en jäkla aning. Tur att jag får lön ändå.
24 kommentarer:
Visst är det skönt att åka till Stockholm så man får inse hur bra man har det hemma sen, haha. Skönt att första arbetsdagen blev en spännande sådan!
Det var prick så jag minns mina 2 år i Sthlm, not my cup of tea. Jag trivdes dock jäkligt bra när jag bodde i umeå, så jag tror att mellanstor stad är min melodi egentligen. Nu när Vilmer är liten så orkar jag dock inte ens tänka på en flytt. Jag skulle kunna bo i urskogen bara jag fick vara med mina pojkar :)
Bra att det gick fint att jobba! Duktig!
Välkommen tillbaka till arbetslivet! Skönt att du fick prova på det lite grann igen och hoppas att du får fler uppdrag snart.
Hoppas att visningen är bra...
Folk började resa sig och erbjuda hjälp med att lyfta saker först i slutet av 8:e månaden!!! Trodde man skulle få den responsen tidigare! :)
Ooo, låter spännande, roligt, utmanande och lite jobbigt samtidigt. Härligt att ha fått jobba.
Nu har jag aldrig varit gravid, så jag vet inget om att inte få någon sittplats just då, men jag har vägt 120 kg.... och ingen har då erbjudit mej att ta deras sittplats.. Är det någon skillnad på att vara stor (gravid) och vara stor (tjock)? Det är kanske lika tungt att bära på menar jag :) Sen skulle jag aldrig i hela mitt liv, ge bort min sittplats när jag hade 2 st diskbråck för 1 år sedan. Jag såg frisk ut på utsidan, men ingen kunde veta hur jag mådde. Naturligtvis ska man erbjuda gravida sin sittplats OM man vill, men det finns de som inte är gravida o även de behöver sitta. kram
Efter 12 år i huvudstaden känns det helt ok att komma tillbaka nån gång ibland som turist. ;)
Låter som det var lite kul i alla fall trots tunnelbana och buss! Hoppas ni gillar huset!
Tears&Pearls: Jag skulle aldrig erbjuda en fet person av den anledningen att jag skulle bli rädd att den tog det som en förolämpning. Att man skulle tro att sen var gravid eller nått. Tror dock det är skillnad på att bära upp en tung mage och fetma, som gravid har man andra krämpor som att barnet sparkar, foglossning, svullna ben och fötter och jag är rädd för att ramla och skada barnet resp att folk trycket sig in på tåget och trycker på ens mage. Som tjock har man inget barn i magen man vill skydda... Förstår att man kan se frisk ut på utsidan men är övertygad om att inte 100% av de som är i rusningstrafik dagligen lider av diskbråck etc. I många andra länder finns det speciella platser där gamla och gravida har företräde + att det är en oskriven regeln att resa sig för äldre, gravida och barn.
Känner bara att jag måste kommentera appropå resa sig för gravida och inte resp att man inte gör det för överviktiga. Dels tror jag att det är för att det gentemot en överviktig blir ett annat tycka-synd-om, som att personen liksom blir utpekad som fet, men mest har det med följande att göra: De flesta gravida har sjukt många besvär. De som mår toppen är en minoritet, och även om de gör det har de ofta en del krämpor. Exempel: Många har foglossning och därmed konstant ont i rygg/lår/mellan benen. Man är svullen i fötter och ben pga den extra vattenansamling man har. Många har halsbränna, nerver i kläm osv. Barnet sparkar i magen och man är tyngre på ett oproportionerligt sätt (men det handlar inte om VIKTEN när man säger att det är tungt att vara gravid). Ofta får man hjärtklappning och ibland andnöd pga allt som trycket på. Sammandragningar som gör att hela magen spänns och blir hård som en boll. Dessutom risken att ramla och skada barnet om tåget bromsar hastigt eftersom man är klumpigare och mer seg-tänkt, eller att någon annan ramlar in i ens mage och slår till en med en väska. Magen är lite öm och barnet reagerar på smärta och framförallt om man själv blir rädd. Dessa saker nedkommer ju generellt knappast för att man är överviktig? Man är dessutom jävligt trött, en onaturlig trötthet, och de flesta har järnbrist. Visst kan man må dåligt utan att vara gravid likväl som bra när man är gravid, men är säker på att inte alla som ser friska ut under rusningstrafik faktiskt är sjuka. I dagens samhälle ska man vara precis som vanligt när man är gravid ”Gravid är ingen sjukdom”, men det är det tamejfan nästan. Hela kroppen är som övertagen av en alien som tagit kontroll. Brösten är spända och läcker mjölk, hormonerna i ett enda virrvarr och allt man vill är att sitta ned i lugn och ro och skydda barnet som blir stressad av att man själv blir stressad. Att jämföra med att inte resa sig för en överviktig är därmed för mig lite upprörande eftersom jag inte alls tycker att det går att jämföra… Allt detta som gravid plus att man dessutom är överviktig= tungt mest pga krämpor men oxå viktmässigt. Vikten är dock en petitess i sammanhanget gravid. Tror nog de flesta skulle hålla med ;) (Syftar bara på sista tiden nu när man är uppenbart gravid).
Kram!
Svara
[Edit Comment]
Tearsandpearls skriver:
maj 30, 2012 kl. 23:07
Har du raderat hela min kommentar på din blogg, och nu skriver du här om detta????
Svara
[Edit Comment]
Alltså, ärligt. Raderade du min kommentar, och skrev allt det här på MIN blogg, som inte har med detta att göra?
Men VA!?!?! Alltså jag fattar inte att folk inte reser sig. Nu är jag ännu gladare att jag var gravid i Colombia och inte i Sverige.
Men får man sitta om man ber om en sittplats?
Jag skrev en kommentar för ca 1 timma sedan, som kanske blev raderad. Jag tycker såhär, min personliga åsikt: OM man vill ha sittplats, om man är gravid. kanske man ska fråga själv?? Ingen annan kan läsa dina tankar, ingen kanske kan se att du som är gravid har ont o dyl. Folk kanske lever i sina egna små världar på morgon/em.... Jag kollar ALDRIG efter någon gravid... vill du sitta. fråga! Så himla jobbigt kan det inte vara att öppna munnen och fråga :) Respekt för äldre, gamla som ser trötta ut och dåliga. Ja. För gravida som ser friska ut/ej höggravida. Nej. Om man öppnar munnen och frågar om min plats. Ja. Bli inte förbannad om ingen förstår, när du inte förklarar din sits för någon okänd på tunnelbanan eller dyl. Gravida är inte de enda i denna värld. OM jag blir gravid någon gång, självklart som FAN att jag skulle öppna min mun och FRÅGA :) om jag hade ont.
Sen måste jag ju bara säga att tidigare i dag hade vi en massa inlägg om att man ska få ha fria åsikter o dyl. Hur skulle det vara om alla var Ja-sägare?? Om jag bara hade accepterat alla de som håller med mej och säger ja i min blogg (plus de gamla bloggarna) hade jag haft hälften av alla kommentarer...... :) en tanke bra. Kram!
Ps. Kommentarerna håller sig i den blogg inlägget gäller. Iaf vill jag inte ha en massa kommentarer som inte gäller mitt inlägg o någon annans. Ds.
Kram igen!
Det är helt sjukt att du inte fick sitta men det är också lite av Sverige och Stockholm i ett nötskal, tycker jag i alla fall. Varje gång när jag kommer hem till Svea så upplever jag många människor som otroligt oartiga och de verkar på något sett inte se sina medmänniskor. Jag visste att jag var på väg hem från Sverige när jag blev erbjuden en sittplats av en Amerikan på bussen från biluthyrningen på Arlanda ut till själva flygplatsen! Utan att vara gravid. :)
Hahaha, trängsel och svenskar, en fantastisk combo! :)
Tears and pearls: Raderade absolut inte kommentaren i din blogg, fattar inte hur den kunde hamna hos mig? Jag lämnade den i din blogg. Helt stört!
Vi tänker helt enkelt olika, och visst är det okej :) Men det som du skriver är lite Sverige i ett nötskal... Är nog bortskämd med att ha bott utomlands där respekten är en självklarhet (att man SJÄLVKLART erbjuder gravida en sittplats, det ska man inte ens behöva be om!) Precis som jag inte tycker att man ska behöva BE Om hjälp om man ramlat eller så. I andra länder är de redan medvetna om den höga belastning det är att vara gravid (skillnaden är ju att det syns utanpå = adekvat att fråga om de vill sitta) medan det i Sverige inte är nånting speciellt alls. SER jag att någon är i behov av att sitta så erbjuder jag dem DIREKT!
Usch vad tunnelbanan är trång, förstår din "panik" och fy vad fräckt att INGEN ger dig sin plats!!
Jag raderade din kommentar, och kopierade in den i din blogg. Den kommentaren hade inte med mitt inlägg att göra.......och ska därför INTE finnas i MIN blogg.
Pratade med en kollega som är förskolelärare om det här i morse, gravid med sitt tredje barn, ska föda om 6 veckor. Även hon var inne på min linje..... Visst, alla tycker olika. och det är bra. Men man kan fortfarande inte läsa tankar.
tearsandperals:
Jag tycker den lilla diskussionen som har påbörjats här är ganska intressant, och precis som Duktiga Tjejen har jag också fått den underbara upplevelsen att bo utomlands, vilket jag fortfarande gör. Det absolut bästa med att bo utomlands är de nya perspektiven man får, och allt det man lär sig. Jag tycker det är rätt spännande det du säger om att man borde fråga om sittplats eftersom man inte kan läsa andras tankar, vilket logiskt sätt är ett förståerligt resonemang, men det är just detta jag inte tycker om med den svenska mentaliteten! Det känns som så många människor i Sverige går runt i en liten bubbla utan att överhuvudtaget SE sina medmänniskor, och efter tio år i England finner jag detta väldigt otrevligt och oartigt. Men jag VET att jag säkert var likadann när jag bodde där själv, för det är så vi är uppfostrade. Men jag tror inte att det var alls samma sak för, låt oss säga, 50 år sedan. Jag är gift med en engelsman som har sin artigheten i ryggmärgen, och han blir ofta ganska stött av hur otrevliga svenska kan vara, just när det gäller sådana här saker. Jag får ofta förklara för honom att det handlar inte om honom, utan att det bara är en kulturell grej.
Här i London har Transport for London fixat så att alla som är gravida får spå knappar att sätta på kappan där det står 'Baby on Borad' så ens medpassagerare slipper gissa sig fram om en kvinna är gravid eller inte. Det tycker jag är superbra påhitt, kanske vore något för Stockholm?
Oj vad många typos det blev, 'Baby on BOARD' skulle det stå.
Öh, ok, förlåt att jag lämnade en kommentar som inte passade ditt inlägg. Ska inte hända igen. Och som sagt, man kan inte läsa andras tankar så jag trodde det var ok;)
Åsikterna är olika och det är väl just därför ingen reser sig i denna stad :) Önskar att jag var gravid i ett annat land med den förståelsen, där gravid innebär att resa sig automatiskt och det inte handlar om att läsa tankar utan helt enkelt öppna ögonen och se när någon behöver sitta. Gravid som gammal som barn som skadad. Tycker inte man behöver kunna läsa tankar för att se om någon är uppenbart gravid, men men :)
Halloj!
Ser att det har startats en disskutionstråd här bland dina kommentarer - men den tråden tänker jag inte hoppas på.
Jag kikar in för att önska dig en fin dag :D
Sofia: Skrev precis ett inlägg om detta, SEN såg jag din kommentar. Små knappar med baby on board kanske vore något :)
Och trots att jag inte är 50 bast så är jag uppfostrad med den där artigheten i ryggmärgen och det är svårt att se hur det inte är så längre. Svårt att acceptera...
Skicka en kommentar